hankatt.se

1662-10-12 Högsby

Kyrkoherde i Högsby

Ericus Laurentius Wallerius

Catharina Ungia
Rebecca Phrygia (dotter till Sylvester Johannis Phrygius)

Nicolaus Laurentii Wallerius

mm ff mm fm mf ff

Ur, Biographiskt lexicon öfver namnkunnige svenska män XIX

Wallerius har länge varit ett vida utbrett prästnamn. Rhyzelius skiljer särskilt mellan östgötska och västgötska Wallerier, de senare manstarkare än de förra. De, vilka han kallar västgötska, lär emellertid härstamma från Öland och efter byn Dalby antingen i Köpings eller i Kastlösa socken latiniserat släktnamnet. Där var Ericus Laurentius född, som blev pastor i Högby pastorat på Öland 1567 och underskrev Uppsala mötes beslut.

Dennes son var Laurentius Erici Wallerius, som synes ha varit en för sin tid betydande man. Han blev magister i Wittenberg 1620, konrektor i Kalmar 1622 och andra året därefter pastor i Högsby och kontraktsprost. Var 1655 nära att bli superintendent i Kalmar, var han erhållit stiftets kallelse ocb konsistorium särskilda förord hos Konungen, dock utan framgång. Dog 1662. I testamente efter honom gavs till kyrkan två par oxar. Denne “Pater Familiarum”, såsom Rhyzelius kallar honom, var gift med:

1. Catharina Ungia, superintendent Ungius dotter och hade med henne 11 barn.
2. Rebecca Phrygia, dotter av superintendent Phrygius i Göteborg.

Av de elva barnen blev fyra döttrar prästfruar:

Anna, gift med lektorn i Kalmar, sedermera biskopen i Linköping Magnus Pontin.
Helena, gift med lektorn i Linköping Laurentius Laurinus.
Catharina, gift med kyrkoherden i Fagerhult magister Nicolaus Olai.
Christina, gift med kyrkoherden i Fagerhult, sedan i Madesjö, Nicolaus Bruun, och sålunda stammoder för familjerna Brauner, Braunerhjelm och Braunersköld.

Av Laurentius Wallerius sex söner bör märkas:

Nicolaus, född 1633, faderns efterträdare i Högsby och kontraktsprostsysslan. Kallas i riksdagshistorien Wallerman. Carl XI, av vilken han omfattades med stor ynnest, gästade hos honom alltid vid sina många resor genom landet. Konungen bodde då i en mindre gäststuga på gården, den Wallerius låtit uppföra och måla med allehanda rosor och kroklinjer. Den ynnest, Wallerius sålunda åtnjöt hos majestätet, synes han till en del ha förverkat genom sin nepotism. Ty när Ryssby pastorat blev ledigt 1689, arbetade han att få sin måg, lektor Wippert till dess kyrkoherde. Men en komminister Gerdzlowius värvade röster med lika iver, låtande sina ombud rida gård från gård för att utverka församlingens kallelse och hade dessutom biskop Schütte för sig. Biskopen skrev ett klagobrev till Konungen över Wallerius åtgärd att honom oåtspord insinuera sin måg till Pastor i Ryssby. Konungen utnämnde Gerdzlowius med tillkännagifvande af sitt missnöje med Wallerius förfarande ocb med uppdrag åt biskopen att giva honom en skrapa. Såsom riksdagsman 1680 hade Wallerius förstått att genom Reductionens slukande virvel rädda åt sig och efterträdare det ansenliga tiondeanslaget oförryckt. Han dog 1697. Var gift med sin styvmoders brors, landskamrern i Linköping Joseph Phrygius, dotter Christina och fader till 15 barn.
Av dem blev:
Catharina gift med lektorn i Göteborg P. Bellander, som sedan blev pastor i Stora Lundby.
Rebecca, gift med lector Wippert i Kalmar.
Joseph, som studerat till präst, men tog krigstjänst i Holland och övergick till katolska läran.
Christina, som för sin skönhet var mycket firad av Carl Xl, vilken med sin diamantring säges ha ristat hennes namn och varjehanda prydnader omkring detsamma i en fönsterruta, som flyttats från Högsby och förvaras på Kalmar gymnasiebibliotek. Hon, den firade, blev sedermera gift med kyrkoherden Forsselius i Rångedala, Skara stift.
Nils, som studerade först i Uppsala, sedan i Lund, reste därpå till Tyskland och blev magister 1694, prästvigd i Kalmar samma år, blev sedermera hovpredikant hos änkedrottning Hedvig Eleonora, pastor vid artilleriet i Stockholm 1707, kyrkoherde i Tierp 1715 och prost över Örbyhus kontrakt, erhöll 19 rösters kallelse till biskopsstolen i Kalmar 1729 och blev året därpå amiralssuperintendent i Karlskrona, teologie doktor 1732, död 1740. Erik, som dog såsom pastor i Stora Mellösa av Strängnäs stift, och efterlemnade trenne söner, Erik, fadrens efterträdare, Nicolaus, professor i Uppsala, och Johan Gottschalk, professor i Uppsala.
Elin, gift med prosten Ljungman i Hultsjö av Växjö stift.
Elisabeth, som blev gift med kyrkoherdarna i Törnevalla, Millberg och Pontin, efter varandra.

Johan, som jämväl kallade sig Wallerman, född 1641, student Upsala 1659, reste sex år härefter utrikes och blev magister i Strassburg 1668, besåg Frankrike och Holland, och återkom till fäderneslandet 1672, prästvigd 1675, efter kallelse att vara pastor i Torsås pastorat. Carl XI utnämnde honom 1677 att jämte denna befattning även vara pastor i Kristianopel och prost över Östra härad i Blekinge. Härmed hade Konungen tvivelsutan det ändamålet att i någon måtto bidraga till den nyvunna provinsens suethicering. Pastorsbefattningen i Blekinge fortfor dock blott till 1685. Emellertid hade Konungen velat transportera Wallerman till Ronneby pastorat samt prostsysslan över Medelstads härad, varav man kan sluta till en stor tillit till mannens duglighet. Fullmakten var redan utfärdad, men Wallerman skyndade att i underdånighet undanbedja sig transporten. Han förebar därtill följande tvenne skäl: Församlingsboarne i Torsås ville icke släppa honom ifrån sig, och företrädaren i Ronneby, den utnämnde biskopen i Lunds stift, Knut Hahn, ville icke flyttas förrän biskopsinnan Winstrups nådår tilländalupit. Fullmakten återtogs således. Wallerman var riksdagsfullmäktig för Kalmar stift vid riksmötena i Halmstad 1678 och i Stockholm 1680. Wallerman dog 1692.

Daniel Wallerius, även han någon gång, såsom på sina utgivna disputationer och i Göteborgs consistorium protokoll kallad Wallerman. Han var Lars Wallerius äldste son såsom född 1650. Studerade från 1641 i Kalmar, från 1648 i Linköping, från 1651 i Uppsala. Filosofie magister i Uppsala 1657, och året därpå prästvigd i Kalmar. Slottspastor därstädes 1660. Kallades av änkedrottningen till hovpredikant 1668 med bibehållande av sin förut innehavda lön, tills han året därpå såsom ordinarie hovpredikant erhöll full lön på stat. År 1671 befordrades han genom församlingens enhälliga kallelse till domprost i Göteborg. Han biskopsvigdes den 12 Maj 1678 av ärkebiskop Baazius i Göteborgs Domkyrka. Själv bevistade biskop Wallerius 1680, 1682 och 1686 års riksdagar. Vid riksdagen 1680 valdes han till ledamot i Stora Commissionen. Biskop Wallerius höll fyra prästmöten. Han dog den 20 februari 1689 på sin sätesgård Sevenäs nära Göteborg och begravdes i en av honom själv utsedd grav i Örgryte kyrka. Han var gift med Margaretha Schomerus, dotter av superintendenten i Kalmar.

Död den 12 oktober 1662 och begravd den 30 november i Högsby ¹⁾

Kalmar stifts herdaminne
Wikipedia: Högsby Församling