hankatt.se

1580 Göteryd

1642-04-16 Torstuna

Prost
Hovpredikant

Bothild Larsdotter

Germundus Jonæ

Anna Nilsdotter

Elisabet Palma

mm ff mm fm ff mm f

Ur Svenskt biografiskt lexikon

Meriter
Palma, Jonas, f omkr 1580 trol i Göteryd, Kron, d 16 maj 1642 i Torstuna, Vm (Uppsala hm; testamentspengar efter honom 19 juni 1642 där). Fader: kh i Göteryd Ger-mundus Jonas. Skolgång i Danmark, trol i Lund, studerade tolv år vid univ i Uppsala, Tyskland (inskr i Greifsvvald 1 sept 08), Belgien, Österrike, Böhmen o Schweiz, mag, möjl i Greifswald, där han ännu var 09, hovpredikant hos Karl IX senast 10, superintendent i Jämtland o Härjedalen 17 sept 11, hovpredikant hos Gustav II Adolf 3 aug 13, pastor vid Riddarholmskyrkan i Sthlm 26 juni 15, kh i Stora Kopparberget, Kopp, 16, före 17 juni (tilltr 1 maj 17), suspenderad juni 23, avsatt febr 24, återinsatt 16 maj 27, kh i Torstuna från 26 dec 27.

G (sannolikt före 27 mars 1612) m Anna Nilsdtr, levde ännu 1657.

Biografi
P gjorde en intressant och brokig kyrklig karriär i den tidiga stormaktstidens Sverige, och han hade höga beskyddare. De flesta kända uppgifter om det tidigare skedet av hans liv finns i hans 1613 i Sthlm utgivna Werdennes beskodhelse. Släktnamnet Palma anses vara taget efter en Salix-art som växte vid prästgården i Göteryd och som i folkmun kallades palm. Det av honom ibland använda tillnamnet Austroburgus är en latinisering av Sunnerbo hd i Småland. P:s studiegång är oklar och uppgifterna om dem är hans egna. Han skall ha vistats vid olika europeiska universitet i tolv år. I matriklarna återfinns han inskriven endast i Greifswald. Det ekonomiska stödet för studierna skall ha kommit från Axel Oxenstierna. Det är troligt att P i Greifswald avlagt magisterexamen.

Då P 1610 i Sthlm utgav Himmelsk apo-tech, som fick mycket stor spridning, nämns han som hovpredikant. Under det danska kriget utnämnde Karl IX honom i Ryssby i Småland till biskop och superintendent i Jämtland och Härjedalen. P synes omedelbart ha begivit sig till sin superintendentur och hade Oviken som “biskopssäte”. Därutöver erhöll han inkomster från Bispgården i Fors sn. Han företog omedelbart visita-tionsresor och tillsatte nya präster. Genom freden i Knäred 1613 återfördes Jämtland och Härjedalen till Norge. P:s uppdrag avbröts därför efter två års verksamhet, och han förordnades ånyo som hovpredikant. Lön skulle utgå från kyrkotionde av Delsbo pastorat. Det är troligt att P därefter vistades i Sthlm. Här utgav han i alla händelser Werdennes beskodhelse och 1614 ytterligare två skrifter. En av dem var Speculum hominis, som översattes till svenska 1674, och som ända in på 1700-talet flitigt användes som en slags familjebönbok.

1614 blev pastorstjänsten på Riddarhol-men ledig. P anmälde sig som sökande, men ärkebiskop P Kenicius (bd 21) synes ha motarbetat utnämningen av ekonomiska skäl. P fick emellertid tjänsten följande år. Han hade fortsatt stöd från Axel Oxenstierna och kungen samt dessutom av Johannes Rudbeckius, som då även han var hovpredikant. Bakgrunden var följande. I det expanderande sv stormaktsväldet ökade intresset för den ortodoxa kyrkan i Ryssland. För att öka kunskapen om ortodox tro sände kungen sommaren 1614 Rudbeckius och P, som båda var med på fälttåget i Ryssland, till de av svenskarna ockuperade delarna av landet för att studera den ortodoxa kyrkan. Som förberedelse hade de satt sig in i förhållandena genom litteraturläsning och besökt området, där de bl a haft religionssamtal med präster i Ivangorod. Resultatet blev en s å i Narva tillkommen skrift, Een kort berättelse och vnderwisning om wår christeli-ga troo … Den skulle översättas till ryska och spridas bland befolkningen i de ockuperade områdena för att vinna över ryssarna till lutherdomen; ett företal tillkom 1616. Någon översättning gjordes dock inte, och verket trycktes på svenska först 1640.

1616 utnämndes P till kyrkoherde i Kopparberget och tillträdde följande vår. Han var kraftfull men kom i konflikt med sin församling. Denna var rik och gav goda inkomster, men P önskade i brev till biskopen en annan tjänst. Denne föreslog — utan större entusiasm — Axel Oxenstierna att P skulle utnämnas till superintendent i Livland med säte i Re val. Att P önskade sig bort från Kopparberget berodde i hög grad på de tvistigheter han drogs in i. Han anmäldes till domkapitlet i olika mål, där hans temperament och ekonomiska intressen kom till synes. Vid ett prästmöte i Delsbo 1624 avsattes P av Rudbeckius från tjänsten. Han klagade emellertid hos K M:t och utnämndes 1627 till kyrkoherde i Torstuna pastorat i ärkestiftet.

Sina vetenskapliga intressen visade P genom fortsatt publiceringsverksamhet. På det ekonomiska planet var han framgångsrik och framstod som en betydande långivare åt kronan. — I Torstuna kyrka finns ett epitafium bevarat, som avbildar honom med hustru och barn.

P var uppenbarligen en begåvning, som tidigt utnyttjade sina kontakter med Axel Oxenstierna och kungahuset. Han visade utpräglad känsla för de politiska konjunkturernas svängningar och anpassade sig till vad som kunde medföra personliga vinningar. Han var ganska lärd, vilket hans tryckta produktion vittnar om, och en av sin tids mera betydande teologiska författare. P framstår trots detta inte som en av de mera framstående kyrkomännen under 1600-ta-Iets förra hälft, även om han som hovpredikant, superintendent och kyrkoherde i betydande pastorat nådde topposter inom kyrkan.

Källor och litteratur
J Bromé, Jämtlands o Härjedalens hist, 2 (1945); H Cnattingius, Den centrala kyr- kostyr i Sverige 1611-1636 (1939); H Holmquist, Sv kyrkan under Gustav II Adolf, 1611 — 1632 (Sv kyrkans hist, 4:1, 1938); A Isberg, Sv segregations- o konversionspolitik i Ingerman-land 1617-1704 (1973); SMoK; Sthlms hm; K Tarkiainen, Den sv synen på den grekisk-ortodoxa religionen i början av 1600-talet (KA 1971); Västerås hm.

Jonas Palma, Svenskt biografiskt lexikon (artikel av Ingmar Brohed)

Jonas Palma med familj